Att hitta en gammal rostig kastrull i skogen, att stöta på en raserad husgrund under träden, en förvriden och medfaren järnsäng i ett stenskravel, en stenmur i kanten på ett stort fält kan vara sådant som gör att man plötsligt förstår att det en gång har försiggått något helt annat där det nu står sjuttioåriga, avverkningsmogna tallar och granar.

Stenarna, trappstegen i den risiga skogen… såna spår finns på hundratals ställen i skogarna i mellersta Sverige, främst i Dalarna, Västmanland och Hälsingland. Här mitt i landet fanns under Andra Världskriget läger för flyktingar från hela Europa. Kriget hade stoppat importen av kol och olja och i Sverige rådde bränslebrist. Många av de manliga flyktingarna skickades ut att hugga skog. Människor med främmande öden kom in i den svenska vardagsskogen och hade med sig skärvor av katastrofen ute i Europa.

*

 I Förvar är två konstnärers möte med dessa lokal-historiska spår. Projektet tar avstamp i den mycket konkreta närmiljön, på platser som Ingels-Svarttjärn utanför Rättvik, Abborrtjärn utanför Smedjebacken, Säters sjukhus, Långmora, Smedsbo, Långmyran i Dalarna, Rengsjö och Hälsingmo i Hälsingland. Vårt fokus är de skärningspunkter där den lokala historien möter den globala historien.

Som konstnärer är vår arbetsmetod subjektiv och gestaltande. Vi ställer frågor till platserna. Vi är i skogen och iakttar det som finns runt oss – växterna som täcker den gamla åkermarken, stenarna som är dolda av mossa. Hur var barackerna för ryssarna i lägret Abborrtjärn placerade? Var låg fotbollsplanen där de spelade mot Snöåns, Björsjös och Smedjebackens bästa pojkar? Och varför hade de kommit hit till Domänverkets skog? Vad hade de varit med om? Vilka sånger sjöng de när de gick genom skogarna? Vi tittar med olika perspektiv men i botten finns konkreta fakta och belagda händelser. Lokala hembygdsföreningar, historiker och amatörforskare har under åren samlat information och skrivit om lägren. Detta arbete har oftast skett lokalt och det har sällan skett ett utbyte av erfarenheter. En anledning att mötas ska den utställning bli som vi planerar för Mora Konsthall hösten 2017. I utställningen kommer vi att berätta om platserna, historien och människorna utifrån skilda perspektiv och i olika gestaltningar. Vi tänker att I Förvar ska bli en samlingsplats och början till en kunskapspool som når över de lokala erfarenheterna.

*

Temat flyktingar är högst relevant idag men att Sverige har tagit emot stora mängder människor tidigare är det många som inte känner till. När lägren för krigsflyktingar lagts ner efter Andra Världskrigets slut talade man inte mer om dem. I arkiven har mycket varit sekretessbelagt.

 Under mellankrigstiden hade Sverige en mycket restriktiv hållning mot utlänningar, man ville skydda sig mot konkurrens med utländsk arbetskraft om jobben. Efter 1933, när flyktingvågen av tyska judar och socialdemokrater som tvingades fly från Nazityskland också nådde Sverige, var det enskilda personer och frivilliga flyktingkommittéer som tog hand om dem. Med allt mer våld i Tyskland och allt fler flyktingar som anlände till Sverige blev situationen ohållbar. I maj 1939 beslutade riksdagens att 500 000 kr skulle anslås för flyktinghjälp. Detta var det första tillfälle då det föreslogs att staten skulle ta något socialt och ekonomiskt ansvar för flyktingar. Men målet förblev att staten skulle bära en så liten del av ansvaret som möjligt.

 1 september 1939 angrep Tyskland Polen och Andra Världskriget började. Under kriget som varade till maj 1945 flydde över 200 000 människor från hela Europa till Sverige. Det var långt innan begreppet invandrarpolitik var ett ord som användes i riksdagsdebatterna, flyktingarna kallade man utlänningar.

 Den 9 april 1940 överföll och ockuperade Tyskland Norge och tusentals norrmän flydde över gränsen till Sverige. Hur myndigheterna handskades med denna stora grupp flyktingar blev en modell för nästan all flyktingmottagning under kriget. Norrmännen hade ett eget flyktingkontor, som hade ansvar för flyktingmottagningen och också stod för kostnaderna för den. Man var angelägen om att flyktingen så fort som möjligt skulle arbeta och försörja sig själv. Arbete var det som definierade en redig människa.

För att ha rätt att uppehålla sig i Sverige var flyktingen tvungen att ha Arbetstillstånd – ett tillstånd att utöva ett särskilt yrke, och Uppehållstillstånd – ett tillstånd att vistas inom ett definierat geografiskt område. För att få ett arbetstillstånd för att kunna verka inom sitt eget yrke var manliga flyktingar tvungna att först arbeta minst fem månader i skogen. De utländska männen försvann från storstäderna in i Mellansveriges myggiga skogar. I de isolerade lägren hade man kontroll över dem.

Under hela Andra Världskriget var Sverige en neutral stat omgiven av länder i krig. En del av balansgången att hålla sig utanför kriget var säkert att övervaka människorna som tog sig sig in i landet. Flyktingförläggningar förlades i skogarna och interneringsläger upprättades för utländska soldater. Och under de första krigsåren inrättades också  Arbetskompanier på isolerade platser för svenska män som man misstrodde. Spåren av lägren i landskapet är också är spår av myndigheternas försök att utöva kontroll över människor man inte litade på.

 

Maria Backman mindcorpo@gmail.com   www.mariabackman.com

Hanna Sjöberg snoe@snoe.in-berlin.de  www.hannasjoeberg.se