Den amerikanska historikern Timothy Snyder använder rumsliga begrepp när han beskriver historia; space, in between, patterns.  Rum, strukturer, riktningar och perspektiv är också starka konstnärliga begrepp. Formen i sig kan beskriva ett ideologiskt ställningstagande. Genom Hanna Arendts ögon kan vi se historien som ett framträdande i rummet, den enskilda personens eller gruppens. Med Focault kan vi undersöka övervakning och rummet, lägret: ett heterotopiskt rum i historiens mixer.

Vår historia är vår referens för föreställningen om framtiden.

                                                                       *

Jag hakar fast vid olika personers öden som t.ex. Herbert Wehners. Han skickades till Sverige vintern 1941 från Moskva av Komintern för att omorganisera det tyska kommunistpartiets kamp mot Naziregimen. Han tog sig in i Sverige illegalt för att arbeta politiskt. Wehner kom inte hit som flykting. För de svenska myndigheterna sågs han därför som ett hot mot rikets säkerhet. Men ändå var han en flykting. För vart skulle han ta vägen? I Moskva hade han suttit med andra tyska kommunister på Hotell Lux, fångad i intriger och angiveri mellan flyktingarna där alla blev alltmer hotade av NKWD. Skickades han till sitt hemland Tyskland eller i något av alla de länder som var ockuperade av Tyskland hotades han av dödsstraff. Därför kunde man inte utvisa honom från Sverige men man ville inte heller ha honom i landet. Han sattes i förvar; först i fängelse, sen i Långmoralägret i skogen. Herbert Wehner, och så många andra, de sågs som oroshärdar, som varbölder som man inte kunde bli av med.

Varför kunde man inte göra sig av med oroshärdarna? Varför höll svenska myndigheter då till så stor del fast vid asylrätten? När många idag talar om att man vill sätta ett tak för asylsökande? Under kriget var ju Sverige i ett mycket osäkert läge både när det gällde rikets säkerhet och folkets försörjning.

Wehner bröt ju mot svensk lag då han både rest in illegalt, inte anmält sig hos polisen och arbetat politiskt i Sverige. Men han blev inte utvisad eftersom han hotades av att utsättas för tortyr eller dödsstraff i hemlandet. Samtidigt visste ju Wehner och andra i hans situation inte att de inte skulle komma att bli utvisade, ett hot hängde hela tiden över dem. De måste ha levt i en enormt stor osäkerhet. Många var dessutom utan pass eller andra identitetspapper, de var statslösa, rotlösa för att länderna de kom ifrån blivit dikaturer eller försvunnit från kartan.

Wehner hade det svårt när han satt i förvar i Sverige. Han kom i konflikt med både lägerchefer och andra internerade. Eftersom han var kommunist och skickats till Sverige av Komintern var svenska myndigheter mycket misstänksamma mot honom. En som till slut kunde hjälpa honom var Gunnar Dahlberg som var chef för Rasbiologiska institutet i Uppsala. Dahlberg ordnade arbetsplatser i institutets arkiv för flera tyska flyktingar, socialister och kommunister. En arbetsplats som gav flyktingen rätt att uppehålla sig i Uppsala, ha nära till Stockholm och gjorde det möjligt att hålla kontakt med likasinnade. Dahlberg engagerade sig för att hjälpa flyktingarna och han var en aktiv antirasist; varför såg han inte till att byta namn på sitt institut?

En arbetsplats i ett arkiv var eftertraktat av många flyktingar. De flesta skickades ut i huggarläger, i skogsarbete, troligen både ovant och tungt och jävligt med mygg och bromsar. Skogen fick också härbärgera andra läger för människor som man inte visste var man skulle göra av; arbetskompanier, interneringsläger. Den ganska otillgängliga svenska skogen med tall och gran, ormbunkar och lingonris och urberget som kommer i dagen ter sig för mig som en fond bakom dessa obekväma främlingar.

Hanna Sjöberg snoe@snoe.in-berlin.de  www.hannasjoeberg.se

 *

Maria Backman mindcorpo@gmail.com   www.mariabackman.com

 

 

Timothy Snyder: Can History Save Us From Ourselves? https://www.youtube.com, 2017

Michel Foucault, Om andra Rum, från tidskriften MAMA/Divan, februari 1998.

Scroll Up