6 november – 29 november 2020
Galleri Tegen2, Stockholm

Utställningen [OM]
Deltagande konstnärer: Maria Backman och Hanna Sjöberg, Jacqueline Hoang Nguyen, Antonie F Grahamsdaughter, Paula Urbano

Text till vår installation i utställningen [OM] på Galleri Tegen 2

Den amerikanske historikern Timothy Snyder använder rumsliga begrepp när han beskriver historia; space, in between, patterns.  Rum, strukturer, riktningar, perspektiv och mönster är samtidigt också starka konstnärliga begrepp. De minnen som historien lämnar kvar pekar i olika riktningar, mönster lägger sig omlott, perspektiven kan vara motsägelsefulla, inget är självklart. Formade av många överlagringar kan egna och andras minnen vara både verklighetstrogna och förvanskade – som i viskleken eller i vikleken där någon börjar rita överst på ett papper och sen viker det och ger det till nästa som fortsätter.

Under Andra Världskriget kom många tiotusentals flyktingar över gränsen till Sverige och det fanns förläggningar och läger i skogarna runt om i landet. Människor med främmande öden som hade med sig skärvor av katastrofen ute i Europa kom in i den svenska vardagsskogen. Konst- och researchprojektet I Förvar undersöker platser där flyktingar varit. Små byar som kunde heta Hösjöheden eller Koppslahyttan, Byringe eller Älgsjön blev platser där det främmande mötte det lokala och det lokala mötte det främmande. På samma gång tillfälliga och starkt styrda kan dessa läger ses som ett rum som befann sig i en historiens, tidens och innebördernas mixer. Platsen blir till en skärningspunkt mellan då och nu.

I Förvar hakar också fast vid olika personers öden som till exempel den tyske kommunisten Herbert Wehners. Han skickades till Sverige vintern 1941 från Moskva av Komintern för att omorganisera det tyska kommunistpartiets kamp mot Naziregimen. Wehner tog sig in i Sverige illegalt för att arbeta politiskt. Han kom inte hit som flykting. Av de svenska myndigheterna sågs han därför som ett hot mot rikets säkerhet. Men ändå var han en flykting. För vart skulle han ta vägen? I Moskva hade han suttit med andra tyska kommunister som flytt från Nazityskland på Hotell Lux, fångad i intriger och angiveri mellan flyktingarna där alla blev alltmer hotade av NKWD. Skickades han till sitt hemland eller till något av alla de länder som var ockuperade av Tyskland hotades han av dödsstraff. Därför kunde man inte utvisa honom från Sverige men man ville inte heller ha honom i landet. Han sattes i förvar; först i fängelse i Falun, sen i Smedsbo interneringsläger. Herbert Wehner, och så många andra, sågs av svenska myndigheter som oroshärdar, som varbölder som man inte kunde bli av med.

Wehner hade brutit mot svensk lag då han både rest in illegalt, inte anmält sig hos polisen och dessutom arbetat politiskt i Sverige. Någon utvisning verkställdes inte eftersom han hotades av att utsättas för tortyr eller dödsstraff i hemlandet. Samtidigt hängde hela tiden ett hot över dem; Wehner och andra i liknande situation visste inte om de skulle blli utvisade eller ej. De måste ha levt i en enormt stor osäkerhet. Många var dessutom utan pass eller andra identitetspapper, de var statslösa, rotlösa för att länderna de kom ifrån blivit dikaturer eller försvunnit från kartan.

Efter några år fick Wehner en arbetsplats i ett arkiv i Uppsala, något som var eftertraktat av många flyktingar. De flesta skickades ut i huggarläger, i skogsarbete, troligen både ovant och tungt och jävligt med mygg och bromsar. Skogen fick också härbärgera andra läger för människor som man inte visste var man skulle göra av; arbetskompanier, interneringsläger. Den ganska otillgängliga svenska skogen med tall och gran, ormbunkar och lingonris och urberget som kommer i dagen kan te sig som en fond bakom dessa obekväma främlingar.

Maria Backman och Hanna Sjöberg